1952-1972 “Skellefteå-tiden”

Morbror Karl-Erik Lindkvist fotade mig vid 3-årsålder
Min syster Gerdie gillade sin högerfot. Bilden antagligen tagen runt 1957
Vårt barndomshem i byn Östra Falmark strax intill Skellefteå flygplats
Vår Häst “Laika” var oersättlig eftersom vi varken hade traktor eller bil
Det var “skottår” varje vinter
Låtsas kunna läsa vid 5 års ålder
Andra klass i Östra Falmarks skola. Lärarinnan i “småskolan” hette Lisa Lundgren. Om jag minns rätt så är det stående från vänster: Börge Lindgren, Lorens Lindgren, Christer Lindgren, Lisbeth Vikström, Maria Lindberg, Dick Nyström, Margareta Lindgren och Leo Lindberg. Framför oss sitter Jan Vikström och Gun-Marie Granlund
Östra Falmark var s.k. “B-skola” så 3+4 klass samsades i samma skolsal. Lärarinnan Helga Lundgren (svägerska till Lisa Lundgren). Vill inte såra någon med mitt dåliga minne, så jag törs inte gissa namnen på alla. Minns att jag satt i främsta raden längst till vänster tillsammans med min släkting Britt-Marie Nordmark (vars mamma var syster till författaren P-O Enkvists pappa)
5-6 klass fick i gå i grannbyn “Sjöbotten” tillsammans med elever från byarna runt “Falmarksträsket”. Lärarinnan hette Högström i efternamn i alla fall.
Evangeliska Fosterlands Stiftelsen EFS hade ett föredömligt rikt musikliv i Skellefteå-bygden. Fick gå i gitarrkurs då jag var 9 år, tramporgel då jag var 10 år, diverse bleckblås i Sjöbottens blåsorkester (under ledning av Petrus Stenlund och min kusin Karl-Gerhard Lindgren). 7-8 klass gick jag i Bureå Centralskola, där Sture Lindholm och jag fick pianolektioner av Eric Stoffers (som introducerade mig för jazzen) samt tillgång till kyrkorgeln i Bureå kyrka
Klass 9 fick jag gå i Sörböle-skolan, Skellefteå. Klass-kompisen Jan-Åke Wihlborg (gitarrist) och jag fick tillfälle ibland att uppträda tillsammans på morgonsamlingar med blandat musik och spex. Här spelar jag elbas (längst till vänster)

På examensdagen (i Skellefteå landsförsamlings kyrka) fick jag förtroendet att spela kyrkorgel på avslutningen. Fick samtidigt ett stipendium i musik 25 kronor. Direkt efter gick jag runt i Skellefteå och erbjöd mina tjänster på olika företag. Hamnade snart på Widmarks Kopiering AB. Månadslönen 600:- före skatt räckte inte till, så jag åtog mig extrajobb åt ABF som piano/orgel-lärare (rekordung bar a 15 år). Tillsammans med orkesterspelningar så kunde jag så småningom skaffa mig en riktig “Hammond-orgel”

Fikastund utomhus innan myggorna åt upp oss. Från vänster: syster Gerdie, mamma Barbro, farmor Elin och jag. Där hade mamma nyss tagit körkort och familjen just införskaffat en begagnad Ford Anglia deluxe combi (vid ladugårdsbyggnaden)
“Sailors” från Bureå, hette traktens yngsta “Popband”. Det var så dåligt orgel-ljud i min dåvarande el-orgel “Bergman clavinet”, så jag alternerade på saxofon och trombone. Från vänster: Pär Lindström (Sång, sologitarr, saxofon), Lennart “Joe” Johansson (bas), Börge, Peter Nilsson (trummor) och Lennart “Lelle” Dahlberg (sång, kompgitarr). Vi fick repetera hemma hos Pärs snälla föräldrar Vanja och Harry Lindström (som fick hoppa in och spela trumpet ibland och köra oss till & från spelningar på ungdomsgårdar o.dyl.)
“Love me please” Lennart “Lelle” Dahlberg/Sailors Popband från Bureå 1968
Googla gärna på Lennart “Lelle” Dahlberg (längst till höger)! Han är en låt-skrivare av rang, erkänt duktig och känd både i Sverige och övriga världen
Spelade trombone i Skellefteå stadsmusikkår

Jag är väldigt tacksam för att jag i ung ålder fick delta i de ambitiösa musik-kurser som EFS anordnade på olika platser. Vid en sådan kurs vid Mellansels musik-folkhögskola (Bredbyn, Ångermanland) blev jag god vän med numera världsberömde trombonisten Vincent Nilsson (vars fru är bror till min kusin Agnetas man Stefan Svensson). Kusin Agneta Svensson blev sedermera vår vigsel-präst (se menyn “Familj” där hon står i prästskrud bredvid oss på obelisken utanför Storkyrkan i Stockholm)

I moget-bandet “Kjell-Åke Lööws” spelade jag en tid (för de hade lite jazzigare repertoar än i pop-bandet). Kapellmästaren och trummisen Jan-Åke Lindblom hade körkort, så därför kunde vi åka till riksfinalen i Stockholm (södra teatern, Mosebacke) och tävlade och vann instrumental-klassen, som jazz-duo. Jag hade då förskaffat mig en Hammond M-100 med Leslie.
“Bengt-Erics Showtett” var ett bra band från Skellefteå. Artikeln ovan är skriven av den numera rikskände journalisten Tommy Schönstedt (som jobbade länge på Expressen och startade “Parisare-akademien”)
Så här såg det ut i april 1972, då jag lämnade Skellefteå-bygden för att bli heltidsmusiker med “Mats Rampe sextett”. Jag hade tidigare lyssnat på dem då de gästat Stadt i Skellefteå och blivit förtjust i deras jazziga kvaliteter. Då de erbjöd mig jobbet som organist på heltid, så innebar det att jag skulle tjäna mer på att “bara spela” än att arbeta på kopieringen 6 dar per vecka, undervisa åt ABF 2 kvällar i veckan och spela med “Bengt-Erics” 1-2 kvällar/vecka. Tog så farväl av Skellefteå, lastade min Ford Fairlane combi och drog raka spåret ner till Ronneby brunn (där det då redan var sommar). Fortsättning följer under menyn “Mats Rampes”
Tillbaka till Stadshotellet i Skellefteå med “Mats Rampes”. Passade då på att ta en familjebild augusti 1972. Från vänster: mamma Barbro, jag, syster Gerdie och pappa Hugo